Att leva i exil

Uppsala alltså. Min hemstad för åtminstone 4,5 år framöver. Känns hittills bara bra.

Men det vore inte min blogg om jag inte hade nånting att klaga på, eller hur?
Parkeringsplatser finns fan inte i den här stan, och dom som finns kostar en smärre förmögenhet.

Men men, nu var det inte därför jag flyttade nästan 60 mil söderut, utan för att läsa juristprogrammet. Det kan ha varit bland det bästa jag har gjort hittills. Äntligen börjar det kännas som att jag har hittat hem på riktigt. Har kommit riktigt bra in i staden, nollningen var riktigt lyckad (minus ett ofrivilligt bad i Fyrisån med kläderna på) och skolan är riktigt intressant.

Att det sedan råder en rätt så elitistisk inställning på programmet där vi gärna ägnar långa diskussioner åt att se ner på nästan alla andra program gör ju inte saken sämre heller, för er som känner mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0