Vafan, det är ju ändå fest på de flesta håll ikväll, så jag bjuder något att starta partandet med.

Otis Redding - Satisfaction.



I vissa avseenden var det faktiskt bättre förr.

Jonas Inde. Stor humor. Njut.

Sol. Blå himmel. 20 grader i skuggan. Valborg. Fest.

Då gör sig Rickard redo för ett 10-timmars pass i taxin.

Men ni andra får ha det så roligt ikväll.

090-77 00 00. Glöm inte det numret.

Igår kom resultaten från högskoleprovet. 1.6 löd den normerade poängen vilket var en kraftig besvikelse då jag säkert slarvade iväg 10-15 poäng. Poäng som hade inneburit ett resultat på 1.9-2.0.

Konsekvensen av det blir att jag inte har en aning om vart jag ska flytta i höst. Jag har sökt till juristprogrammet på sex orter; Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Örebro och Umeå. Det enda jag är säker på nu är att jag inte blir kvar i Umeå till hösten, vilket väl är skönt på sitt sätt.

Helst vill jag till Uppsala eller Lund, men nu får vi se hur det blir med den saken. Jag ställer in mig på att det blir Örebro så får jag se vart jag hamnar i slutändan.

Någon som sitter inne på nödvändig info om Örebro?

Kristofer Åström med Britta Persson - The Wild

Som tidigt 80-talsbarn i Umeå växte man upp med band som Fireside, Refused och Millencolin, det var liksom ofrånkomligt. I Umeå sörjde nog fler splittringen av Refused än när Kurt Cobain sköt hela grungescenen i sank, bokstavligt talat.

Häromdagen slog tanken mig att jag har följt mina tidiga tonårs musikaliska favoriter åt. Fireside och Millencolin var två band som man inte kunde få nog av. Skramligt, ungt, energiskt och så grymt charmigt.

Idag är det snarare sångarnas solokarriärer jag följer, trots att det är ett helt annat sound. Kristofer Åström (Fireside), Nikola Sarcevic (Millencolin) och Christian Kjellvander (Loosegoats) är tre av favoriterna för tillfället. Singer-songwriterstuket, en man med gitarr och munspel och nåt piano i bakgrunden. Ljuvligt.

Det kallas väl mognad, antar jag...

Hård konkurrens, men valet föll till slut på denna låt. Naket, enkelt, spartanskt.... och alldeles underbart!



Christian Kjellvander - When The Mourning Comes

Blev makalöst less på den gamla bloggen, vilket inaktiviteten möjligen skvallrar om... Nåväl, jag gör ett nytt försök här då och hoppas på bättre lycka denna nu.

Nu kör vi!